Förkylning

Usch vad jag avskyr när de små är förkylda eller sjuka i allmänhet. Lider med dem men beundrar verkligen deras förmåga att bortse från åkomman och köra på som vanligt. Undra i vilken ålder denna förmåga upphör? Förmodligen när man blir stor nog att inse att man kan utnyttja situationen till fullständig service.

När man blir lite större kan man dessutom tycka så pass synd om sig själv att man stannar hemma från skola, jobb eller andra åtaganden. Man kan dessutom börja tycka att det är lite mysigt att vara sjuk. Att vara sjuk hamnar i lite andra perspektiv då man har barn. Då vill man inte ens drabbas av en liten förkylning. Vardagen hamnar lite upp och ner och dag blir natt och ännu värre, natt kan bli dag. Vi har väldigt friska barn. Normalt sjuka antar jag. Mina tankar går till de barn med sjukdomar som de aldrig blir av med. Sjukdomar som de kämpar mot dag ut och dag in året runt. Dessa barn ger perspektiv och insikt och framför allt tacksamhet till det vi har och får mig att inse att en liten förkylning inte är så farligt trots allt. Tänk vad lite perspektiv kan göra?